Godmorgon världen!
Jag startar dagen mjukt i sängen (har semester idag) har vaknat och somnat om sen kl 04:00. Det känns skönt. Jag har ingen brådska, jag kan göra vad jag vill idag. Precis allt. Tänk vilka möjligheter det finns att fylla min dag, min tillvaro, ja mitt Liv med. Vilken insikt.
Inleder dagen varsamt som sagt var. Jag lyssnar på As I wake in the morning – Alexia Chellun. En fantastisk låt, med fantastisk text. ”As I wake in the morning I count my blessings now, I say Thank you, oh Thank you dear one, This love it shows me how, As I open my eyes of the day, I am gifted in so many ways, So grateful just to be, This miracle of life, it sets me Free, i am blessed, I am grateful and I live in Abundance, I am blessed, I am grateful and I live in Abundance” 🎶🎶🎶
När jag lyssnar på sången och sjunger med inom mig så känner jag hur jag fylls av orden, av dess mening. Sången och orden letar sig in i min kropp, via mina öron in i mitt huvud, glider vidare in i mitt blod, fortsätter vidare ner till mitt hjärta, fyller alla mina sinnen, snirklar sig vidare ner till mina celler. Lycka. Det är inget annat än sann lycka att starta dagen på detta sätt. Och Lycka att fylla mig själv med denna kärlek till Livet. Med denna Tillit.
Med mig i detta vet jag att för inte alltför många år sedan så var mitt huvud och mitt sinne fullt med negativt elände. Med oro. Rädslor. På den tiden förde jag en ständig kamp med mina tankar, med mitt sinne. På grund av negativa upplevelser från min uppväxt.
Men så började de dyka upp i mitt liv, dessa människor som skulle komma att bli mig till hjälp på min väg till en ny lyckligare Hillevi. Dessa människor dök upp i form av böcker, videos, föreläsningar, kursledare, sånger, mantran. När jag läste om deras liv så kände jag igen mycket från mig själv. När jag lyssnade på sångerna och texterna, så märkte jag en liten (men ändå) en mycket mycket liten förändring. I mitt huvud, i mitt sinne, i mitt hjärta. Jag kände något gott börja gro.
Efter en tid så började jag fundera: Tänk om det går omvandla mina negativa tankar till ljusare tankar? Tänk om det går? Tänk om? Jag känner ju faktiskt en förbättring, en förändring.
En ide’ kom till mig: Jag ska göra vad jag kan, ska göra mitt bästa för att fylla mitt huvud med enbart gott. Jag ska affirmera. Jag ska meditera. Ska lyssna på mental tränings band. Jag ska fylla mitt huvud med ljusa upplyftande saker så att de tränger bort de mörka negativa tankarna och därmed tar över. Det är mitt mål.
Idag 2023 har jag faktiskt kommit hithän. Vet inte riktigt när jag nådde målet, men det är uppnått. Det är klart, helt i avsaknad av negativa tankar är jag ju inte. Vem är det? Men om de dyker upp så tar jag mig villigt an den brottningsmatchen. Jag vet hur att hantera den. För många år sedan då var jag ju fast i det negativa tank-träsket. Då visste jag inte hur att ta mig ur det. Det var riktigt jobbigt.
Jag har nu, under skrivandet av detta blogginlägg tagit fram mina böcker. Läser lite i ”Sprickor i själen” och häpnar över hur åren gått. Det har tagit mig ca 30 år att omvandlas, att förändra det som min uppväxt gav upphov till. Men jag har ju även haft roligt på vägen under dessa år. Livet innehåller ju många olika pusselbitar samtidigt. Blandat med pusslandet av att byta ut de negativa tankarna har ju mitt liv fortgått med familjeliv, arbetsliv, med livet. Det är klart lite haltande och stapplande har det varit emellanåt. Men det har gått. Jag har fixat det. Själv – med hjälp av som tidigare nämnts författare, musikmakare, kursledare, vänner och familj. Jag är HÄR nu. Vid fyllda 60. (Fyller 61 om tre dagar). Så, jag är tacksam. Jag är lycklig. Jag kommer fortsätta lyssna på fantastiska sånger och texter. Jag kommer fortsätta rabbla kärleksfulla, uppbyggande mantran. Jag kommer fortsätta strössla mitt kärleks-glitter över alla och envar i form av, ord, vykort, blommor, samtal mm. Jag lever! Tack Livet!
En ”annan vinst” jag får när jag sitter och bläddrar i ”Sprickor i själen” är att jag känner en känsla av försoning. Detta gör mig innerligt glad. För två år sedan reade jag ut boken bara för att jag ville bli av med den. Orkade inte med allt det som den påminde mig om. Men nu…nu känner jag plötsligt en längtan efter att läsa igenom den på nytt. För att införliva den i mig. Lägga en till pusselbit i Hillevi-pusslet. Wow. Vilken dag detta kom att bli. Och ändå är den inte ens 9, klockan.
På omslaget till ”Jag fick barn och hamnade på psyket” håller jag Elin i knät.
Och 2014 gör Elin omslaget till Sprickor i själen. Fotot på omslaget tog jag under en av mina promenader under min utmattningsdepression 2002.
Ps jag blir också glad när jag ser mina böcker, dess omslag (med mina egna foton) jag fylls av stolthet och lycka och vetskapen om att vår dotter Elin gjorde omslaget till ”Sprickor i själen” när hon gick på Media i gymnasiet. Allt sammantaget bildar en helhet. Så tacksam jag är.
allt gott ❤️ hillevi
hillevilja 