Att försöka hitta balans i livet 💚

Inte värst kulinariskt eller nyttigt men rätt så färgglatt om jag ska se det från den ljusa sidan.

Detta med att bli ensam plötsligt. Inte är det så lätt inte. Det är nu 2 år sedan Thomas dog och jag vinglar, fladdrar och far fortfarande omkring i tillvaron, sökande efter balans. Vill ju leva mitt liv i balans. Balans i allt. Balans på alla plan. Men är det möjligt? Var det ens så medan Thomas levde och vi var två?

Vid Thomas bortgång kom en ny stress över mig. Kanske för att den gamla Hillevi inte längre fanns kvar, nej nu stod där plötsligt en Ny Hillevi. En ny, fast samtidigt inte. För den nya Hillevi var helt vilse. Visste inte sin roll. Visste inte vem hon var efter Thomas sjukdomstid och bortgång, pandemi och isolering och sitt eget fall där hon slog sitt huvud rejält, ja bara det fallet var ett trauma i sig.

Ändå trodde jag att jag skulle bemästra allt detta nya från en dag till nästa. Som om det vore lika enkelt som att ta på sig ett verktygsbälte med alla verktyg i – och veta hur dessa ska användas. Knasigt eller hur?

Men det tänkte inte jag. Nej, det kom att gå lång tid innan jag insåg att det inte funkade så lätt. Det faktum att jag än idag inte hanterar allt säger väl allt.

Men (positiv och otroligt uppmärksam som jag är) så vet jag att jag har mycket på plussidan idag. Jag HAR kommit långt. Och jag kommer förstås fixa resterande saker också, men då är det kanske ”nåt annat som haltar”. Detta med balans – livsbalans är inte lätt. Är livet nånsin totalt i balans?

Men om jag ändå ska se på vad som är bra. Jag har börjat träna (flera gånger i veckan, har fått rutin där).

På arbetsträningen är jag nu uppe på halvtid. Ska öka tiden ytterligare i augusti. Jag gör mer och fler saker där och kommer inom kort få göra det som ”är min grej. Vilken lycka.

Jag har blivit väldigt modig, närapå spontan vad gäller att köra bil. Okey inte fullt ut än, men det är ändå nära nu.

Jag kan vara ensam. Sova själv. Tycker om och kan njuta av egentid. Jag som under vårt äktenskap i flera års tid var mån om att ha egentid. Jo, tack där fick jag så jag teg!

Jag har vågat mig ut i olika sammanhang. Som i november -22 när jag läste dikter och visade några tygtavlor ur Ny glädje på Psykeveckans gudstjänst. Har under våren haft några dikter publicerade i RSMHs tidning Revasch och nu i somras var jag Julipratare i Pop&Rock-kanalen. Jo men nog händer det positiva grejer alltid.

Men maten så…hm, jag är otroligt glad och tacksam de gånger jag gör mig för. Grejar och lagar ordentlig mat. Men som idag, då blev det en köpt fryst pizza med lite bladspenat och gul paprika och citronvatten på burk. Försöker ha överseende med mig själv. Slappna av och tänka att det är lugnt. Längtar även tills jag har ork och lust att bjuda hem barn och barnbarn på middagar. Och tills jag har krafter och ork att hämta barnbarnen nu och då. Hitta på saker med dom. Låta dom sova över mm. Har i alla fall idag (nästan helt) släppt skulden jag känt över att ha saknat denna ork. Men tänker att det är så här det är nu. Och det är okey.

Ska avsluta med hur jag känt det den senaste tiden. Det känns som om jag alltmer sträcker ut mig. Som om jag sitter och rider på en häst och har släppt dess tyglar helt fria – men ändå följer jag enkelt och tryggt med på ritten. Det känns gott!

Allt gott ❤️ Hillevi